Avfyrade kanoner och sjöng i minne till alla som dog under andra världskriget, till alla som förlorade nära och kära och till dem som vann. 

Nu har vi spenderat 23 av 34 dagar här vilket gör mig ledsen faktisk - jag vill verkligen inte lämna Malta eller alla människor man träffat under resan. Självklart finns det en längtan hem till trygghet och snart studenten men jag har tankar om att åka tillbaka väldigt snart. 

Det har hänt mycket på sistone, gott och ont men självklart mest roliga saker! Det tråkiga är att vi blev av med våra värdesaker en kväll när vi var ute men polisen var hjälpsam och det viktigaste är att vi är helskinnade trots det, tyvärr händer sånt och överallt. Annars? Ett toppenland och inga dåliga vibbar någonstans, människorna är så annorlunda här jämfört med Sverige - här pratar man med varandra på bussen, knyter kontakter och vänskaper man inte glömmer. 

Mellan 31 mars och 3 april pågick en festival vid vår praktikplats och vilken energi! Så många människor och så mycket roliga saker, tyvärr gick vi inte på den eftersom vi hade jobb hela dagarna men vi fick se allting från utsidan. 

Förövrigt på dagarna? Jag och min rumskamrat var och kollade på bio en kväll, körde bil i sån där spelhall och träffade några av våra nya kompisar som bor här på Malta. Vi var även iväg och åt god middag i Paceville.